under en bänk i ett utrymme står mina gamla eko arbetsskor. Ovårdade och formade efter mina fötter. De väntar på att vandra och vakta salarna, bladguld och konsten och barrocken och teborden.
Jag tänker ibland - att de gått genom dessa salar till Treriksröset och tillbaka.
En timme är en mil, en rast en bäck, en möbel en gran, en gobeläng en vind, en plafond ett regn, en trappa en kulle. Har de kanske sett räven, älgen, väsen och renen på dess väg. Guldstoft och gardiner smälter ihop till en mossig skog och så kommer norrskenet genom salongen. Jag blinkar i dess suddighet och ser ner med trötthet på skorna. De har vandrat sig friska och slitna. Har jag blivit frisk. Blev jag fri.
"Blev jag fri" frågar jag en kvinna i en tavla i en 1800-talstid.
Hon tittar på mig med den mest ofria blicken av alla.
"Har jag blivit frisk" och hon stirrar som kläderna stramar, Plötsligt kliver hon ut tavlan - säger något franskt - slår upp portarna, sätter sig i en bil och kör söderut.
No comments:
Post a Comment
kommentar